And now what?

Hur som helst får jag låtsas att jag är glad för din skull, jag känner mig egentligen inte ett dugg glad åt din lycka. Jag tror fortfarande att du hade varit lyckligast med mig! Hur som helst måste jag låtsas vara glad för dig, för jag vet att det var mitt fel att det gick åt helvete med oss från första början! Jag fattar att det måste vara sjukt jobbigt för dig att sitta i 5 månader och hoppas att jag skulle ändra på mig, tyvärr kanske jag ändrade mig för sent!
Mitt upp ibland min narcissistisk personlighetsstörning trodde jag verkligen på detta.

Det är skönt att mamma och pappa är här. Jag bli uppassad och servad med mat, pengar och kärlek.
Jag vet inte riktigt om jag någonsin har varit såhär mätt eller om min kyl har varit så full!
Imorgon ska jag luncha med Madde, det ska bli skönt!

Åter till tenta-plugg!


Indien-resan är det sista som lockar. Eller kanske det bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0