Ambulansen.
Det var på den tiden, när jag hade fyllt 20 år som detta inträffade. Det var en konstig kväll redan ifrån början kände jag.
Klockan 20.00 drack jag vatten så det kunde jag nästan tänka mig att det skulle sluta i katastrof. Men jag känner ändå att det var lite underligt hur bra jag egentligen kommer ihåg kvällen. Tyvärr gör ambulanskillarna, överläkaren och en mycket upprörd mamma det med. Jag tror aldrig mamma kommer få mig att glömma denna kväll.
Jag var ute med några ifrån min dåvarande klass, tyvärr förekom det även några arbetskamrater på platsen med.
Grejen var att jag ramlade, vinglig som fan var jag med. Jag ramlade, jag föll som en fucking padda ner för en backe. Så klart skrapade jag upp hela my face, asså MY face. Mitt dyrbaraste. Jag blödde ngt fruktansvärt och jag hade ont. Iaf i 5 min sen glömde jag bort det. In på krogen tog jag mig iaf, och inför minst 350 personer blödde jag som en nyknullad hora. Men glad i hågen med en vodkaredbull var jag tills vakten, som jag hade haft en lång historia med innan kom fram:
V: Mikael vi kommer köra in dig på sjukhus nu
M: Oj varför?
V: Ja vad fan tror du? Du står och blöder i din drink
M: Omg tror du jag kan få en ny innan ellllller?
V: Kom nu
Efter det kom ambulansen, jag låg på britsen och sjöng. Jag sjöng julsånger och allt jag kom på. Jag berättade halva mitt liv och det värsta av allt, min hemlighet på den tiden.Det kom roliga ljud ifrån en massa apparater dom hade kopplat till mig och ännu gladare blev jag. Även dom skrattade åt mig och sa att det kommer bli en mycket lång natt. Och då var klockan bara 22.30. Det förekom även ett samtal med min moder:
Ambu: Hej, din son har vi med oss, han har ramlat, extremt onykter men inget livshotande
M: JA DET HÖR JAG VÄL FÖR FAN ATT HAN LEVER, HAN LIGGER JU OCH SJUNGER SOM EN JÄVLA FJANT
Ambu: Hehe jo han gör ju det
Mamma sa till mig som jag skrev sist att jag fick klara mig på egna ben. Det visste hon kanske inte då, men det skulle hon bittert få ångra. Tyvärr jobbar hon på det sjukhus som jag var på. Natten var lång, och överläkaren var ett lovligt byte. Jag frågade om han ville krypa ner i sängen hos mig och mysa, det ville han verkligen inte. Istället satte han sig och lyssnade på min "Tusen bitar". Hela sjukhuset hade hört om den svarta killen, vars mamma som jobbade natt. Jag fick en taxi hem, och det slutade med att min katt sket på mattan, min syrra spydde ner pappas säng, och sen kom jag. Blod överallt, och ett bandage. Alkolholen var inte att prata om.
Pappa åkte iväg, till sin jaktstuga, han gav helt enkel upp. Tror att det blev för mycket när hans enda son kom hem som ett vrak, hans yngast dotter står med spyorna i hela hennes hår och att katten sket på sig av all uppståndelse.
Stackars mamma, igen. Ångesten låg som en fucking täcke över Mikael Magnusson många veckor framöver:)
Pusslusssss
Klockan 20.00 drack jag vatten så det kunde jag nästan tänka mig att det skulle sluta i katastrof. Men jag känner ändå att det var lite underligt hur bra jag egentligen kommer ihåg kvällen. Tyvärr gör ambulanskillarna, överläkaren och en mycket upprörd mamma det med. Jag tror aldrig mamma kommer få mig att glömma denna kväll.
Jag var ute med några ifrån min dåvarande klass, tyvärr förekom det även några arbetskamrater på platsen med.
Grejen var att jag ramlade, vinglig som fan var jag med. Jag ramlade, jag föll som en fucking padda ner för en backe. Så klart skrapade jag upp hela my face, asså MY face. Mitt dyrbaraste. Jag blödde ngt fruktansvärt och jag hade ont. Iaf i 5 min sen glömde jag bort det. In på krogen tog jag mig iaf, och inför minst 350 personer blödde jag som en nyknullad hora. Men glad i hågen med en vodkaredbull var jag tills vakten, som jag hade haft en lång historia med innan kom fram:
V: Mikael vi kommer köra in dig på sjukhus nu
M: Oj varför?
V: Ja vad fan tror du? Du står och blöder i din drink
M: Omg tror du jag kan få en ny innan ellllller?
V: Kom nu
Efter det kom ambulansen, jag låg på britsen och sjöng. Jag sjöng julsånger och allt jag kom på. Jag berättade halva mitt liv och det värsta av allt, min hemlighet på den tiden.Det kom roliga ljud ifrån en massa apparater dom hade kopplat till mig och ännu gladare blev jag. Även dom skrattade åt mig och sa att det kommer bli en mycket lång natt. Och då var klockan bara 22.30. Det förekom även ett samtal med min moder:
Ambu: Hej, din son har vi med oss, han har ramlat, extremt onykter men inget livshotande
M: JA DET HÖR JAG VÄL FÖR FAN ATT HAN LEVER, HAN LIGGER JU OCH SJUNGER SOM EN JÄVLA FJANT
Ambu: Hehe jo han gör ju det
Mamma sa till mig som jag skrev sist att jag fick klara mig på egna ben. Det visste hon kanske inte då, men det skulle hon bittert få ångra. Tyvärr jobbar hon på det sjukhus som jag var på. Natten var lång, och överläkaren var ett lovligt byte. Jag frågade om han ville krypa ner i sängen hos mig och mysa, det ville han verkligen inte. Istället satte han sig och lyssnade på min "Tusen bitar". Hela sjukhuset hade hört om den svarta killen, vars mamma som jobbade natt. Jag fick en taxi hem, och det slutade med att min katt sket på mattan, min syrra spydde ner pappas säng, och sen kom jag. Blod överallt, och ett bandage. Alkolholen var inte att prata om.
Pappa åkte iväg, till sin jaktstuga, han gav helt enkel upp. Tror att det blev för mycket när hans enda son kom hem som ett vrak, hans yngast dotter står med spyorna i hela hennes hår och att katten sket på sig av all uppståndelse.
Stackars mamma, igen. Ångesten låg som en fucking täcke över Mikael Magnusson många veckor framöver:)
Pusslusssss
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hahahaha jag dör! Micke micke! dina resor i Övik är ju små bagateller ;) När får vi vara med om något sådant ist? Varmasta hälsningar på din bakisdag :)
Trackback
