shyam

Jag har en vän, som egentligen är ganska okej. Vi har iaf varit vänner ett tag och under ett tag umgåts flitigt.
Denna vän bor i centrala Linköping. Vi är ganska lika. Jag litar inte det minsta på min vän, och han/hon litar inte ett dugg på mig. Vi älskar i stort sett samma saker, vi älskar att skvallra om folket, luskar reda på de mest hemska fakta om folk, spenderar ändlösa timmar på cafe och pratar om oss själva och ger fullständgt fan i vilka vi knullar.
Egentligen så hatar vi varandra, mer än allt. Vi har hemligheter om varandra som skulle få personen arbetlös och få mig vän-lös för en  stor framtid. Vi skulle med andra ord kunna förstöra varandra. Men ändå träffas vi, några gånger om året, dricker sprit, vin och skvallrar om våra "vänner". Jag berättar om mina knull, alla män och avslutar om något saftigt om personer i hans/hennes närhet. Varje gång vi ska avsluta så  kysser vi varandra på kinden och säger med vinröst, att vi verkligen måste ses snart igen och utropar våran ändlösa kärlek för varandra. Minuten efter vi lämnat varandra ringer vi till resten av folket, och informerar om allt som sagts!

Det är äkta kärlek!