Skolan känns som levergryta, shit!
Jag gick inte till skolan idag heller, snart en vecka sedan jag var där. Känner inte alls för detta längre men jag gjort ett hlavhjärtat försök till att få det klart med tentan. En fråga gjorde jag under några timmar och fick till ett halv-bra svar. Känns inte riktigt som jag kan utveckla mig så bra längre som jag kunde sist. Samtalet idag gick iaf bra, det kändes som om vi fick ur oss en del. Jag är nöjd med min egen insats.
Jag ser till min förskräckelse att Elinor har skickat en massa bilder till mig ifrån helgen, det är kaos. Jag tycker det var mysigt i helgen, vi gjorde ett halvhjärtat försök till att grilla.
Lil'Kim har nog aldrig sett en grill innan, som undrade med förvånad min varför man skulle sätta på gallret.
Jag har aldrig grillat och tanken på att bli smutsig gjorde att jag avstod, istället fick stackars blondie göra det mesta av jobbet medans Lil'Kim och jag lekte pyrros. Eld är ngt som gör mig helt lyrisk:)
Detta är resultatet av helgen:
Underbart som sagt:)
Ikväll ska jag inte göra ett shit, har laddat upp med lite filmer och kanske ska ringa några samtal som botar min ensamhet. Imorgonkväll hade jag tänkt att se på kvalet med några vänner. Jag hoppas att finnen är lite sugen:)
Jag ska även tvätta, och göra mig av med det sista minnet som jag inte har gjort en. Det är svårt med minnen, eller saker som man fått av personer som på ngt sätt har betydigt mycket. Man sparar alltid en sak, ofta ett sms eller något fint som man har fått av personen. Egentligen vet jag inte varför jag sparat shiten, jag borde ha kastat och slängt det för länge sedan. Det är sjukt att vi männsikor håller kvar vid saker och ting, men jag tror att jag är rädd att man släpper taget, för snart. Egentligen ångrar jag inget ifrån kryssningen eller Sthlm, för det fick mig att inse en massa saker. 90 % utav tiden hade jag shitroligt! Det som är synd är att om jag fick gå tillbaka i tiden, skulle jag göra om samma misstag igen. På kryssningen kändes det som jag kom närmare en utav mina vänner, men jag gled isär med en annan utav mina vänner. Men fruktansvärt roligt var det, och det kommer jag aldrig att glömma. Det är bara synd att det blev shit med allt sedan efter. Jag borde ha lagt den tiden, 35 dagar på något annat att att vänta, vänta och vara orolig. Tiden var liksom som stilla och det kändes som om jag väntade i ett år, på egentligen ingenting. Förhoppningarna och allt det jag hade inbillat mig skulle bli så jävla bra, resulterade i besvikelse och annat. Jag insåg att den jag egentligen lurade var mig själv. Jag borde istället kanske ha lagt den tiden på skolan,eller så borde jag kanske ta tagit hand om mina andra vänner som behövde mig. Det är lätt att inse sina misstag såhär när man tittar tillbaka. Jag är iaf tacksam mot de som stannade kvar, men även de som försvann! <3
Nu väntar jag på kära S, som befinner sig hos mami. Hon ska få filmer och en puss=)
Pusslusssssssssssssss
Jag ser till min förskräckelse att Elinor har skickat en massa bilder till mig ifrån helgen, det är kaos. Jag tycker det var mysigt i helgen, vi gjorde ett halvhjärtat försök till att grilla.
Lil'Kim har nog aldrig sett en grill innan, som undrade med förvånad min varför man skulle sätta på gallret.
Jag har aldrig grillat och tanken på att bli smutsig gjorde att jag avstod, istället fick stackars blondie göra det mesta av jobbet medans Lil'Kim och jag lekte pyrros. Eld är ngt som gör mig helt lyrisk:)
Detta är resultatet av helgen:
Underbart som sagt:)
Ikväll ska jag inte göra ett shit, har laddat upp med lite filmer och kanske ska ringa några samtal som botar min ensamhet. Imorgonkväll hade jag tänkt att se på kvalet med några vänner. Jag hoppas att finnen är lite sugen:)
Jag ska även tvätta, och göra mig av med det sista minnet som jag inte har gjort en. Det är svårt med minnen, eller saker som man fått av personer som på ngt sätt har betydigt mycket. Man sparar alltid en sak, ofta ett sms eller något fint som man har fått av personen. Egentligen vet jag inte varför jag sparat shiten, jag borde ha kastat och slängt det för länge sedan. Det är sjukt att vi männsikor håller kvar vid saker och ting, men jag tror att jag är rädd att man släpper taget, för snart. Egentligen ångrar jag inget ifrån kryssningen eller Sthlm, för det fick mig att inse en massa saker. 90 % utav tiden hade jag shitroligt! Det som är synd är att om jag fick gå tillbaka i tiden, skulle jag göra om samma misstag igen. På kryssningen kändes det som jag kom närmare en utav mina vänner, men jag gled isär med en annan utav mina vänner. Men fruktansvärt roligt var det, och det kommer jag aldrig att glömma. Det är bara synd att det blev shit med allt sedan efter. Jag borde ha lagt den tiden, 35 dagar på något annat att att vänta, vänta och vara orolig. Tiden var liksom som stilla och det kändes som om jag väntade i ett år, på egentligen ingenting. Förhoppningarna och allt det jag hade inbillat mig skulle bli så jävla bra, resulterade i besvikelse och annat. Jag insåg att den jag egentligen lurade var mig själv. Jag borde istället kanske ha lagt den tiden på skolan,eller så borde jag kanske ta tagit hand om mina andra vänner som behövde mig. Det är lätt att inse sina misstag såhär när man tittar tillbaka. Jag är iaf tacksam mot de som stannade kvar, men även de som försvann! <3
Nu väntar jag på kära S, som befinner sig hos mami. Hon ska få filmer och en puss=)
Pusslusssssssssssssss
Kommentarer
Trackback
