shyam

Nu kommer den inte så efterlängtade hösten till vårat land. Många människor blir neråt och det är inte så konstigt. Snart kommer ljuset att försvinna, och ersätts med mörker. Ändå har vi lite tur som bor ganska långt ner i landet, uppe i Norrland är det mörkt typ dygnet om. Och dit ska jag flytta, hur fan ska det gå?
Jag hatar den där jävla hösten, med alla dessa gula löv, regn och blåst. Men sedan kommer äntligen vintern som jag älskar. Jag är en 100 % vintermännika, delvis eftersom årets viktigaste dag kommer då, nämligen min födelsedag och jag gillar känslan av att allt det som har varit fint, är ersatt med bara snö. Iofs så är det mörker då med på vintern, men inte på samma sätt, för snön lyser upp ganska mycket. Plus att julen och nyåret är fruktansvärt trevligt.
Den enda saken som är bra med hösten, det är att den 3 Oktober fyller X år. Det måste ju firas.

Om två dagar flyttar jag. Den ångest som legat någonstans där inne börjar komma till ytan. Jag vill verkligen inte flytta nu. Jag går omkring här hemma och tänker; Tänk om..tänk om..tänk om.."
Jag vet att man inte ska tänka på det sättet, men jag antar det kommer utav sig själv. Det värsta som finns är tanken på om jag inte lär känna någon. Ensam i nästan 4 år. Det är ungefär lika fucking kul som döden.
X har lovat att komma upp, och jag ska verkligen försöka att komma ner så ofta som möjligt. Ett altenativ är ju att vi kan fira nyår ihop. Jag lovar er, man kan verkligen inte få en bättre vän än X.

Just nu känner jag inte för något alls. Kan lika gärna gå och lägga mig. Jag fattar inte att mitt humör pendlar så mycket. Ibland kan jag vara shitglad, överdrivet glad typ nästan hysteriskt. Sedan efter kanske 1 timme så kan jag bli så trött på allt, ledsen och arg. Men jag antar att bara jag får ta mitt mörker-bad och 4 glas vin så kommer jag igång:)

And when the rain begins to fall.....


Pusssssss